Sterilisering av tik

Precis som hos många andra djur, både husdjur och vilda, är det möjligt att utföra en sterilisering, och detta gäller både hanar och honor. I den här artikeln kommer vi enbart att fokusera på sterilisering av tikar. Många hundägare fattar beslutet att kastrera sin tik, antingen på inrådan av en veterinär eller på eget initiativ, genom att väga samman fördelar och nackdelar. Låt oss därför titta på vad sterilisering innebär, hur den utförs på bästa sätt, samt lista dess för- och nackdelar.

Varför kastrera sin tik?

Det finns flera skäl till varför man kan välja att kastrera en tik. Många hundägare vill till exempel att tiken inte ska löpa, en period som oftast leder till förändrat beteende hos djuret samt blödningar.

Bland beteendeförändringarna kan man märka ett ökat behov av att gå ut, mer frekvent skällande och en starkare dragningskraft till hanhundar. Ägare kan också vilja undvika att tiken får en valpkull, för att slippa ta hand om valpar utöver tiken, men även för att kunna låta henne promenera utan risk för att bli dräktig. Det är faktiskt bättre att fatta detta beslut om ägarna inte känner sig kapabla att ta hand om en eventuell kull, snarare än att låta tiken få valpar och behöva lämna dem till organisationer eller hundhem, som oftast redan är överbelastade.

Slutligen kan ovariektomi (borttagning av äggstockar) och ovariohysterektomi (borttagning av äggstockar och livmoder) även erbjuda hälsofördelar genom att förebygga eventuella problem med könsorganen och deras funktion. Vi kommer att gå in mer i detalj på detta senare i artikeln.

Sammanfattningsvis innebär sterilisering att:

• Man undviker löpning
• Man minskar oönskade beteenden
• Man undviker en oönskad kull
• Man förebygger hälsoproblem

När bör tiken steriliseras?

Ingreppet utförs av en veterinär, helst innan tikens första löp, mellan 5 och 8 månaders ålder för små raser och runt 10 till 12 månader för stora raser. Detta är ett generellt genomsnitt, då beslutet kan variera mellan olika veterinärer, särskilt när man överväger att sterilisering efter det första löpet kan begränsa risken för inkontinens på ålderns höst (se nedan).

För de flesta veterinärer utgör dock detta inte ett giltigt skäl för att skjuta upp operationen, dels för att det går att behandla urininkontinens medicinskt, och dels för att kastrering före det första löpet minskar risken för juvertumörer. Det verkar också ha en positiv inverkan på tikens sociala och hygieniska hälsa att kastrera henne före det första löpet.

Hur går ingreppet till?

Olika steg:

• Sterilisering är ett kirurgiskt ingrepp som kräver att tiken sövs.
• Tiken sövs tillfälligt med hjälp av en injektion med bedövningsmedel, och därefter hålls hon sovande med narkosgas under hela operationen.
• Hon förbereds för kirurgin och körs in till operationssalen.
• Veterinären öppnar buken och avlägsnar antingen bara äggstockarna (ovariektomi) eller både äggstockar och livmoder (ovariohysterektomi).
• Efter operationen sys tiken ihop och placeras i en uppvakningsbox där personalen övervakar henne.
• Det finns olika alternativ för att förhindra att tiken kliar på operationssåret eller drar ut stygnen, till exempel en skyddskrage eller ett magbandage.
• Tiken måste bära dessa skyddsanordningar tills såret har läkt korrekt.

Vilka är fördelarna?

Som tidigare nämnts förhindrar kastrering av en tik att hon löper och uppvisar beteenden kopplade till detta, vilka ibland kan vara störande för ägarna. Men det finns även andra fördelar: med åldern har en okastrerad tik större chans att utveckla olika sjukdomar, varav de flesta är kopplade till könshormoner.

Minskad risk för juvertumörer

Nästan en av fyra okastrerade tikar utvecklar en juvertumör när de blir äldre, och två av tre som överlever den utvecklar en till. Det kan därför vara mycket fördelaktigt att kastrera för att undvika detta, särskilt eftersom tikar som kastreras före sitt första löp sällan drabbas av juvercancer, och risken för tumörer minskar för varje löpcykel man undviker. Om tiken däremot kastreras efter sitt tredje löp är risken inte lägre än för en okastrerad tik.

Minskad risk för skendräktighet

Kastrering gör det även möjligt att undvika risken för skendräktighet. Vid skendräktighet beter sig tiken som om hon väntade en kull. Detta kan leda till beteendestörningar och mjölkproduktion. Det är ett vanligt problem som drabbar 50 till 75 % av alla okastrerade tikar. Denna lösning är att föredra framför preventivmedel (p-piller), som tenderar att öka risken för tumörer och livmoderinfektioner.

Minskad risk för livmoderinflammation (pyometra)

En fördel med stor vikt: kastrering minskar även risken för pyometra, en allvarlig livmoderinfektion som kan vara dödlig.

Slutligen är en fördel att minska den redan mycket stora populationen av hundar, särskilt hemlösa hundar, vilket skulle underlätta arbetet för djurskyddsorganisationer.

Vilka är nackdelarna?

Trots alla dessa fördelar med kastrering finns det även nackdelar och risker.

Beteendeförändringar

För det första, precis som hos kastrerade hanar, kan man se beteendeförändringar hos honan, vilket kan vara en fördel, en nackdel eller både och beroende på situationen. Det är därför viktigt att ägarna tänker igenom beslutet noga. Det finns för övrigt hormonella implantat som kan användas för att simulera en kastrering, vilket kan vara ett bra sätt att få en uppfattning om vilka förändringar som en permanent kastrering skulle kunna innebära.

Kirurgiska risker

När det gäller själva ingreppet, eftersom det handlar om en operation under narkos, finns alltid en kirurgisk risk. Men för de flesta veterinärer är kastrering ett rutinmässigt ingrepp. Det går naturligtvis alltid att rådfråga veterinären om riskerna för en specifik individ (ålder, antal tidigare kullar, hälsa, etc.).

Viktökning

En annan risk, som även drabbar kastrerade hanar och även andra arter, är möjligheten att tiken drabbas av övervikt. Därför måste ägare som fattar detta beslut vara noga med att hålla koll på tikens vikt och se till att hon får en balanserad kost och tillräckligt med fysisk aktivitet.

Ökad risk för urininkontinens

Slutligen, och något mer problematiskt än föregående punkt, är att kastrerade tikar har större risk att utveckla urininkontinens på ålderns höst. Det är inte systematiskt, men risken är förhöjd. Problemet kan dock behandlas med läkemedel från veterinären.

Andra lösningar och deras nackdelar

Kastrering av tik är dock inte den enda metoden för att undvika befruktning.

Sterilisering (avknutna äggledare)

Det finns till exempel ett ingrepp som består av en avknytning av äggledarna. Men denna lösning har flera nackdelar: tiken kommer fortfarande att löpa (äggstockarna finns kvar och fortsätter utsöndra hormoner), och man minskar inte risken för sjukdomar kopplade till livmodern. Däremot kommer tiken inte att få några valpar, vilket i sig är en fördel.

Medicinsk preventivmetod

Medicinsk preventivmetod (via injektioner eller tabletter) är också möjlig, som tidigare nämnts. Det är en metod som regelbundet används för tikar som ska användas i avel, men i annat fall är det inte en särskilt rekommenderad eller effektiv metod för "sterilisering". Man får inte glömma att det, som med alla medicinska metoder, finns en viss effektivitetsgrad som man måste ta hänsyn till. Fördelen med en ovariektomi eller ovariohysterektomi är därför tydlig: sannolikheten att få valpar därefter är noll. Dessutom har hormoninsprutningar, även om de effektivt förhindrar löpning, ingen verkan på de olika hormonella problem som är kopplade till förekomsten av äggstockar hos tiken och som ofta leder till allvarliga hälsoproblem med åldern. Det rekommenderas dessutom inte att använda denna preventivmetod under en längre period på grund av dess biverkningar.


Vi har alltså kunnat se vad sterilisering innebär och varför vissa ägare fattar beslutet att låta en veterinär utföra den (besvärliga beteenden, försiktighetsåtgärder för tikens hälsa, etc.) och därefter har vi kunnat se vilka fördelar och nackdelar som är kopplade till detta kirurgiska ingrepp, både på ett beteendemässigt plan och på ett hälsomässigt plan för tiken (risk för tumörer, skendräktighet, etc.). Vi kan därför dra slutsatsen att sterilisering av en tik kan vara en intressant lösning med många fördelar och få faktiska nackdelar (vissa kan i själva verket behandlas, som urininkontinens), men eftersom riskerna, särskilt de kirurgiska, inte är obefintliga, är det viktigt att rådfråga en veterinär innan man fattar ett beslut som är definitivt, för att på bästa sätt utvärdera alla parametrar och fatta ett så välinformerat beslut som möjligt.


Axel PLANTIER JEAN-BAPTISTE - ProVéto