I Frankrike ökar antalet katter stadigt. Medan 30 % av hushållen äger minst en katt, är cirka 10 % av befolkningen allergisk mot våra fyrbenta vänner. Vad kan man göra om man lider av kattallergi? Finns det lösningar för att bli botad? Och är det möjligt att ha en katt hemma trots allergi?
📝 Sammanfattning
- Kattallergi beror inte på kattens päls, utan på ett protein, Fel d 1, som främst finns i saliven.
- Diagnosen ställs genom hudtest, blodprov eller eliminering.
- Anpassad kost för katten, förbud mot att vistas i sovrummet och HEPA-filter minskar exponeringen för allergenet.
- Läkemedel lindrar symtomen; hyposensibilisering (allergivaccinering) är sällan effektiv vid denna typ av allergi.
- Vissa raser, som sibirisk katt eller devon rex, anses vara hypoallergena.
Vad är kattallergi?
I motsats till vad många tror handlar det inte om allergi mot kattpäls. I själva verket producerar katten ett protein som kallas Fel d 1, främst i sin saliv, urin och via talgkörtlarna i huden. Detta protein är det huvudsakliga allergenet som orsakar kattallergi.
När allergiker kommer i kontakt med Fel d 1 utlöses en immunreaktion som producerar histamin, en molekyl som orsakar allergiska symtom. Det finns dock andra, mer sällsynta allergener, som Fel d 2, som orsakar korsallergi med hund (vilket innebär att personer som är allergiska mot Fel d 2 är allergiska mot både katter och hundar).
När katten tvättar sig och slickar sig, hamnar saliven – och därmed proteinet Fel d 1 – på pälsen. När katten sedan tappar hår sprids detta i miljön och i luften vi andas. Därför kan man exponeras för Fel d 1 och få en allergisk reaktion även utan direktkontakt med katten.
Vilka lösningar finns för att leva med katt trots allergi?
Det finns flera sätt att leva med katt trots att man är allergisk:
Diagnos
Det är möjligt att leva med katt även om man är allergisk! Detta kan innebära en diagnos och därefter behandling mot kattallergi (som vi nämner senare), men också koständringar för katten och vardagliga åtgärder.
Kost
Det finns nu kattfoder som hjälper till att minska koncentrationen av proteinet Fel d 1 i kattens saliv, vilket därmed sänker mängden allergen som du exponeras för.
Dagliga rutiner
Du bör i vilket fall minimera kontakten med kattens päls genom att till exempel förbjuda katten från att vistas i ditt sovrum. Självklart bör kontakt med kattens saliv undvikas. För att minska exponeringen för Fel d 1 är det viktigt att ha släta golv som är lätta att rengöra. Därför är parkett eller klinkers att föredra framför mattor och heltäckningsmattor. Att installera en luftrenare med HEPA-filter (High Efficiency Particulate Air) och att använda en dammsugare med HEPA-filter kan också vara till stor hjälp.
Diagnos: hur bekräftar man en kattallergi?
Om du upplever allergiska reaktioner i närheten av dessa djur (nysningar, rinnande näsa, rinnande ögon, rodnad och klåda, astmaanfall...), bör du besöka din läkare för rådgivning. Vid behov kan du få en remiss till en allergolog.
Det finns tre metoder för att bekräfta kattallergi:
- Hudtest (pricktest): efter applicering av en lösning som innehåller Fel d 1-proteiner, sticker eller rispar läkaren huden för att underlätta penetration. Vid allergi observeras en reaktion på huden där allergenet applicerats.
- Blodprov: ett blodprov och efterföljande analys kan avgöra mängden specifika antikroppar mot allergenet i blodet; en hög nivå bekräftar allergin.
- Eliminering: enligt denna enkla metod, om symtomen försvinner när du under en längre tid undviker kontakt med katter, kan det tyda på att du är allergisk mot katter.
Hur blir man av med kattallergi?
Läkemedel
Det finns läkemedelsbehandlingar mot kattallergi: antihistaminer (som motverkar effekterna av histamin), nässpray med kortikosteroider eller luftrörsvidgande medicin, beroende på hur allvarliga symtomen är.
Hyposensibilisering (allergivaccinering)
Det är även möjligt att allergologen föreslår hyposensibilisering, ett protokoll som kan pågå i flera år (tiden beror på allergiintensiteten). Det går ut på att exponera kroppen för allergenet via subkutana injektioner eller droppar under tungan, för att gradvis vänja kroppen vid det.
Även om det kan verka som en bra idé och resultaten visar viss effektivitet, är det ovanligt att denna hyposensibilisering ger livslångt skydd. Symtomen återkommer ofta några år senare. Dessutom har det visat sig att hyposensibilisering inte är särskilt effektiv just vid kattallergi.
Sköt om din katt för att minska symtomen
Du kan behandla och tvätta din katt en gång i veckan med en allergivänlig lotion (finns i djuraffärer, på apotek eller hos veterinären): detta tar bort död hud och hår innan de sprids i din miljö. På samma sätt kan du borsta katten utomhus för att undvika att få päls i hemmet. Borstning minskar mängden hår och därmed även Fel d 1-proteiner som du utsätts för. Det finns även speciella våtservetter på marknaden som avlägsnar allergenet från kattens päls.
| Lösning | Hur? ✅ | Bra att veta 💡 |
|---|---|---|
| Kattens kost |
|
|
| Dagliga rutiner |
|
|
| Vård av katten |
|
|
| Läkemedel |
|
|
| Hyposensibilisering |
|
|
Vilka kattraser är allergivänliga?
Vissa kattraser anses vara hypoallergena, vilket innebär att individer av dessa raser generellt orsakar mildare allergiska reaktioner tack vare lägre produktion av allergener eller specifika pälsegenskaper.
Bland de raser som producerar minst Fel d 1 finns:
- Sibirisk katt
- Balines
- Bengal
- Devon rex, som dessutom har fördelen att den tappar väldigt lite päls
- Javanese
- Orientaliskt korthår
- Rysk blå, vars dubbla päls håller kvar Fel d 1 nära huden
Det finns även raser som är allergivänliga trots normal produktion av Fel d 1 eftersom de tenderar att inte fälla sin päls:
- Cornish rex
- Siames
- LaPerm
Att vara eller bli allergisk mot katter är alltså inte ett hopplöst öde. Kattallergi kan behandlas med läkemedel. Det är också möjligt att minimera dina symtom genom att ändra kattens kost och anpassa vardagliga rutiner. Om du vill adoptera en katt trots allergi bör du dock först säkerställa att det inte får en för stor påverkan på din hälsa (även ett "allergivänligt" djur kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa personer).