Akita inu

Varifrån kommer rasen Akita Inu?

Akita Inu är en hundras som liknar en liten hund som är mycket populär just nu: Spetsen. Den passar snarare de som föredrar stora hundar. Det är en ras av nordisk typ. Akita är Japans främsta nationalhund, den deklarerades till och med som "nationellt naturarv" 1931 för att bevara rasen. Den är endast mycket lite känd i Europa eftersom den inte introducerades här förrän på 70-talet.

Den exporterades faktiskt först till USA efter andra världskriget trots den japanska regeringens förbud. Mycket populär bland amerikanerna; en av Akitans två blodslinjer valdes ut i USA, vilket gav upphov till den amerikanska akitan, en hund av mer molossliknande typ än den äkta Akita Inu. Ibland förväxlar vissa personer Akita Inu med Shiba Inu.

Akita Inus egenskaper

Akita Inu har ett ädelt och högdraget utseende gentemot artfränder; den hör till de primitiva hundarna. Det är en hund av stor storlek, robust, med en mjuk och tät päls och underull. Den mäter cirka 67 cm i mankhöjd för en hane och 62 cm för en hona, med en vikt på mellan 30 och 50 kg. Akitans färg kan vara fawn, vit, sesam eller tigrerad.

Alla individer uppvisar "urajiro": vita tecken på sidorna av nosen, kinderna och hundens nedre delar i allmänhet (undersidan av magen, svansen, benen, bröstet). Akita har små ögon, upprättstående öron riktade framåt i linje med nacken, en rullad svans som är högt ansatt och bärs krökt över ryggen. Den uppvisar ett mycket markerat stop och en kvadratisk benstomme.

Akita Inus karaktär och beteende

Akita är en ganska självständig hund. Den är tillgiven mot människor som står den nära, men man kan inte direkt säga att det är en hund som är "limmad" vid sin ägare. Den kan roa sig själv och är relativt lugn. En valp kan dock vara mycket uttrycksfull och lekfull. Det är en hund med ett mycket balanserat temperament. Den är mild och fängslande. Det är en intelligent hund, men som kan visa sig vara envis, vilket gör att dess uppmärksamhet ibland är svår att fånga.

Ursprungligen användes den för jakt, men mycket snabbt blev Akita en vakthund och avskräckande hund, för att nu främst vara en sällskapshund. Den är ganska reserverad mot främlingar. Den går inte till angrepp mot folk på promenader, men förblir likgiltig inför försök till kontakt. Gentemot artfränder är Akita en social hund om den vänjs vid det från tidig ålder. Akita är inte nödvändigtvis aggressiv mot andra hundar, men kan framstå som det på grund av sin naturligt mycket upprätta hållning.

Samvaron mellan Akita och andra hundar kan därför visa sig komplex. Eftersom Akita tidigare använts i hundkamper har den kvar denna instinkt att försvara sin sociala grupp och vara misstänksam mot främlingar. Därför kommer den alltid att ha en tendens att bevara denna lugna, självständiga och tillgivna karaktär med varelser i sitt hem, och vara reserverad och ointresserad av andra.

Råd för uppfostran

Uppfostran av denna hund måste präglas av tålamod och bestämdhet. Med tanke på dess självständiga och envisa karaktär måste en ägare till Akita Inu alltid vara uppmärksam på sin hund för att identifiera varje ögonblick som kan användas för dess fostran.

Om hunden interagerar lite med sin ägare måste man ta vara på alla tillfällen till inlärning när hunden själv visar intresse. Det viktiga är att vara konsekvent i uppfostran och börja från början med goda vanor för att inte förvirra hunden.

Eftersom Akita är en intelligent och lugn hund lär den sig lätt goda vanor och kan anpassa sig till ägarens önskemål. Den kan dock ibland försöka undvika de begränsningar som ägaren ställer, vilket är varför Akita är en hund som passar bättre för personer med erfarenhet av hunduppfostran. Det är att föredra att inte välja en Akita som sin första hund.

Skötsel och hygien

Akita är en hund som kräver lite underhåll, den har kort och tät päls, vilket gör att den tål väder och vind. Dessutom kräver pälsen ingen särskild trimning. Regelbunden borstning med hundborstar räcker för att sköta pälsen och är nödvändigt under fällningsperioder då mängden hår som tappas kommer att vara betydande på grund av dess mycket täta päls.

Utfodring

Den här hunden är inte särskilt matglad. Den kommer inte att rata sin matskål, men den kan reglera sig själv. Man kan dela upp ration av foder i 2 eller 3 måltider per dag beroende på möjligheter. Man bör ge den foder anpassat efter dess ålder, vikt och behov (t.ex. njurproblem, mag-tarmproblem eller foder för kastrerade hundar). Med god kontroll över utfodringen bör Akita Inu inte lida av fetma.

Levnadsförhållanden

Akita är en primitiv hund, vilket ger den ett lugn och en uthållighet som kännetecknar rasen. Om den tränas för det kan Akita därför mycket väl klara av långa vandringar eller löpning. Akita är dock ingen sportig hund om ägarna inte är det. Den anpassar sig faktiskt mycket väl till att bo i lägenhet tack vare sitt lugn och sin diskretion. Det är en hund som i princip aldrig skäller, så den riskerar inte att störa grannarna.

Om den får en daglig promenad och korta turer för att uträtta sina behov, kommer den att vara lugn och självständig i lägenheten. Dessutom kan Akita tåla ensamhet om den får uppmärksamhet från sina ägare när de är hemma. Man kan därför säga att Akita är en hund som lätt anpassar sig till ägarnas livsstil. Den enda nackdelen med denna ras rör transport. Med tanke på sin storlek innebär Akita fler begränsningar vid resor.

När det gäller boendemiljön anpassar sig Akita mycket väl till samvaro med en katt eller med barn. Det är dock att föredra att hunden vänjs vid detta från tidig ålder så att den betraktar katten eller barnen som en del av sin sociala grupp. Då kommer den att acceptera dem utan några som helst problem och vara både mild och tillgiven mot dem. Slutligen är Akita inte den ideala hunden för äldre personer på grund av sin styrka och storlek.

Akita Inus hälsa

Troligen på grund av rasens bevarande är Akita Inu predisponerad för två ärftliga autoimmuna sjukdomar. Först talgkörteladenit, en hudsjukdom som leder till pälsavfall. Sedan Vogt-Koyanagi-Harada, en inflammation i hjärnan och ögats iris som skapar en depigmentering av huden och nosen.

Det är dock en hund som inte lider av kyla; den tål värme, men vi föredrar alltid att skydda den från det. När man skaffar en valp kan man hoppas få dela ett tiotal år med sin följeslagare.

Pris och skötselkostnader

Denna hundras erbjuder valpar för cirka 1 600 € när de har stamtavla. Utöver inköpspriset får man räkna med kostnad för foder, några leksaker, koppel och en hundbädd, men det tillkommer inga kostnader för regelbunden trimning. Det enda man behöver räkna med för fysisk skötsel är inköp av en borste.

Solène Watel, Provéto