Berner sennenhund

📝 Sammanfattningsvis

• Berner sennenhund är en gammal schweizisk brukshund.
• Det är en jättehund: 65 till 70 cm och upp till 60 kg för en hane.
• Tillgiven, lugn och vänlig, den är ibland ”klängig” och skäller lite.
• Dess uppfostran är enkel men långsam: den mognar först vid 2 till 3 års ålder.
• Den trivs dåligt med ensamhet; det idealiska är ett hus med ägare som är närvarande.
• Dess hängande öron måste rengöras regelbundet.
• Dess förväntade livslängd är kort, runt 8 till 9 år.

Berner sennenhunds historia och ursprung

Dess ursprung förblir, precis som för många hundar, ganska mystiskt. Flera teorier finns, men de är alla eniga om att ursprunget är mycket gammalt och går tillbaka minst till antiken och romartiden. Om man följer teorin om ett romerskt ursprung, skulle Berner sennenhund härstamma från tibetansk mastiff, som importerades under invasionen av Västeuropa.

Rasens nuvarande form uppstod senare, under 1700- och 1800-talet. Den dök upp i Schweiz och var mycket vanlig som brukshund; det var faktiskt den mest populära och frekventa rasen på den tiden. Det är därför man även kallar Berner sennenhund för en stor schweizisk sennenhund. Traditionellt såg man den ofta dra mjölkkärror.

Beskrivning och egenskaper hos den schweiziska sennenhunden

Berner sennenhund tillhör grupp 2, och dess morfologi är vad man kallar en lupoide med moloss-tendenser. Den tillhör alltså kategorin jättehundar (65 till 70 cm i mankhöjd, det vill säga vid ryggens högsta punkt) med lång päls.

Det är en kraftfull hund med en kraftig benstomme, brett bröstkorg, och den kan väga upp till 60 kg för en hane och 45 kg för en hona. Dess långa päls är vanligtvis slät eller något vågig. Pälsfärgen är svart med tantecken och vit teckning, och öronen är hängande.

Från början var Berner sennenhund brukshundar, och mer specifikt så kallade vallhundar. De hjälpte herdar att samla och vakta hjordarna. Man kunde också se dem dra slädar. Familjeaspekten var dock också eftersträvad, så det är familjehundar som utöver att valla hjorden även fungerar som sällskap.

Idag ser vi dem också allt oftare användas som ledarhundar eller räddningshundar inom civilförsvaret.

Karaktär

Dess utseende som en stor nallebjörn bekräftas i dess beteende.

Det är en tillgiven hund som är nära sin familj och kan till och med visa sig vara ganska klängig. Alltså är det inte en särskilt självständig hund; den behöver stimulans och interaktion.

Dessutom, om den inte tränas för att skydda familjen, visar den inte misstänksamhet eller aggression mot främlingar. Uttrycket "lugn styrka" beskriver den extremt väl; det är en lugn och vänlig hund mot människor och andra husdjur.

 

Beteende hos Berner sennenhund

Den schweiziska sennenhunden tål inte ensamhet särskilt bra; den blir mycket tryggare av att ha sin familj omkring sig. Den kan också bli mycket tryggare tillsammans med en annan hundkompis.

Denna vallhund är social med andra djur eftersom den inte alls har kvar sin jaktinstinkt. Det räcker att ge den en god socialisering från tidig ålder. De gillar att känna att de tillhör en social grupp.

Detta personlighetsdrag förklarar också att den skäller lite, trots att dess skall kan vara imponerande – det är absolut inte för att vara aggressiv, utan har snarare ett avskräckande syfte. De schweiziska sennenhundarna är alltså utmärkta familjehundar som kommer att komma fantastiskt bra överens med dina barn.

Var dock uppmärksam på att det är möjligt att denna vallhund har blivit fostrad som vakthund; i det fallet förblir den snäll men kan visa sig vara mer beskyddande.

 

Uppfostran

Valpen av rasen Berner sennenhund är relativt lätt att fostra; den är mycket intelligent, lydig och har en god koncentrationsförmåga.

Däremot måste man upprepa saker för den ganska länge, eftersom den trots sin vilja att lära är en ras som mognar långsamt. Man anser inte att Berner sennenhund är mogen förrän vid 2–3 års ålder. Dessutom, på grund av sin kroppsbyggnad och sitt temperament, är det nödvändigt med en bestämd uppfostran, men med bibehållen stor mjukhet.

Den kan sakna självförtroende under inlärningsfaserna och därför bli modfälld och rädd för främlingar. Tveka då absolut inte att lugna den och ge beröm när den gör rätt!

Skötsel och hygien

Den långa och tjocka pälsen hos denna stora hund kan avskräcka, men i verkligheten räcker en regelbunden borstning för att sköta pälsen i vardagen.

Under fällningsperioder, det vill säga runt höst och vår, tappar den dock enormt mycket päls, men det är normalt, så oroa dig inte. Du får helt enkelt ha tålamod med städningen…

En punkt där man måste vara vaksam är skötseln av öronen. Då dessa är hängande är de mottagliga för infektioner. Det är därför viktigt att rengöra dem regelbundet med en rengöringslotion för öronen. Om du inte vet hur man rengör sin hunds öron, läs vår artikel om ämnet.

 

Pris och underhållskostnad

För en Berner sennenhund med stamtavla (LOF) får man räkna med minst 1 300 €. Vissa linjer, beroende på fadern eller moderns linje, kan kosta upp till 2 000 €.

När det gäller underhåll, på grund av storleken, får man räkna med 1 500–1 600 € per år för foder av god kvalitet och nödvändig veterinärvård.

 

Utfodring

När det gäller utfodring rekommenderar vi att du helst köper foder via din veterinär. Denne kommer att kunna ge råd om det foder som är bäst lämpat för rasen, dess livsstil och eventuella patologier. Dessutom kommer fodret att hålla högre kvalitet, vilket bidrar till att undvika vissa hälsoproblem. Om du väljer att kastrera ditt djur, glöm inte att byta till foder för kastrerade hundar.

 

När det gäller mängd kan du i ett första skede, när den fortfarande är valp, låta den äta den mängd den vill. Den är i en tillväxtfas och behöver därför mycket energi. Som vuxen måste man vara mer strikt med givan. Börja med den mängd som rekommenderas på förpackningen och justera därefter beroende på om den går ner eller upp i vikt. Denna ras kan ha en tendens att lägga på sig snabbt när den väl är vuxen.

 

Levnadsvillkor (behov av motion, lägenhetsboende, möjliga aktiviteter)

Det idealiska för denna ras är ett hus med ägare som är ganska närvarande. Den kan utmärkt väl vistas utomhus under dagen och komma in till sina ägare på kvällen, eftersom pälsen ger den en viss tålighet.

Att bo i lägenhet är trots dess stora storlek inte omöjligt, men man måste kunna erbjuda den flera långa promenader och givetvis en tillräckligt stor lägenhet för att den ska trivas.

Som alla hundar behöver den aktiveras, särskilt med tanke på dess bakgrund som brukshund. Man måste alltså ofta erbjuda den både intellektuell och fysisk stimulans. Den kommer att uppskatta att följa med på joggingturer eller att få prova på agilitykurser, till exempel.

Dessutom är rasen inte direkt lämpad för att resa mycket. Om du vet med dig att det finns risk att ni kommer att röra på er mycket, rekommenderar vi att du vänjer den vid detta från tidig ålder.

Hälsa (livslängd / vanliga sjukdomar)

Som för många stora hundar är livslängden ganska kort, den ligger runt 8–9 år. Det är dessutom en hund som tål värme bra, så länge den har tillgång till skugga och friskt vatten.

På grund av sin storlek är bouvier-hunden också benägen att drabbas av sjukdomar som höftledsdysplasi och armbågsledsdysplasi. En annan vanlig sjukdom är magomvridning. Den kan även diagnostiseras med andra allvarliga hälsoproblem som histiocytos och livmoderinflammation.

 

Olivia Roger