Ringorm hos katt: orsaker, symtom och behandling

Ringorm är en relativt vanlig hudsjukdom hos katter, även om 10 till 30 % av de drabbade katterna inte visar några särskilda symtom. Hur känner man igen ringorm hos katt och hur behandlar man det bäst? Vi svarar på dina frågor!

Vad är ringorm hos katt?

Ringorm, även känt som felin dermatofytos, är en svampinfektion orsakad av mikroskopiska trådsvampar (dermatofyter) som Microsporum canis eller Trichophyton mentagrophytes (de två arter som oftast är inblandade i sjukdomen hos hundar och katter). Dessa svampar har egenskapen att de sätter sig på hudytan, runt hårstråna och på klorna, där de lever på det keratin som dessa består av. Det är alltså en sjukdom som orsakar hudlesioner. Notera att vissa raser, som perserkatter, har en genetisk benägenhet för ringorm.

Hur sprids ringorm? Kan det smitta människor?

Ringorm är en extremt smittsam sjukdom som är vanligast under hösten och vintern. Den sprids genom direktkontakt med ett annat infekterat djur eller via svampsporer i omgivningen, eller genom indirekt kontakt som ägare bär med sig via kläder eller skor. Sporerna är mycket motståndskraftiga och kan överleva i miljön i upp till ett år! Svampen kan även överföras via insektsbett, till exempel från loppor.

Det är dock viktigt att poängtera att ringorm är en zoonos, vilket innebär att den kan smitta människor vid kontakt med en infekterad katt (människor kan inte smitta varandra med ringorm från katt). De personer som löper störst risk är barn, personer med nedsatt immunförsvar eller äldre. Hos människor visar sig ringorm från djur som röda utslag formade som en ring med en ljusare mitt, men dessa är inte smittsamma mellan människor. Det är därför avgörande att identifiera sjukdomen snabbt för att förhindra spridning.

Hur vet man om en katt har ringorm? Allt om symtomen

De flesta katter är asymtomatiska bärare av ringorm, vilket innebär att de inte visar några tecken på sjukdom trots att de kan smitta andra. Symtomen uppträder oftast hos kattungar, stressade katter, katter med näringsbrist, katter med nedsatt immunförsvar eller katter som redan lider av en annan sjukdom eller parasitininfektion.

Hur känner man igen det? De kliniska tecknen är främst dermatologiska: man kan observera ganska karakteristiska hudlesioner. Eftersom svampen sprider sig koncentriskt orsakar den håravfall (alopeci) i cirkulära, tydligt avgränsade områden som mäter mellan en och åtta centimeter i diameter. Dessa lesioner, även kallade "myntformade kala fläckar", kan ibland bilda fjäll eller sårskorpor, eller åtföljas av vita mjäll och tecken på lokal hudinflammation (de blir då rödkantade). Ibland kan de orsaka lätt klåda, men det är inte systematiskt. I regel sitter de på ryggen, huvudet (öron och nos) eller vid klornas bas, men de kan också förekomma över hela kroppen.

Är sjukdomen farlig? Vad är prognosen?

I de flesta fall är kattens allmäntillstånd gott: ingen panik, sjukdomen i sig är inte särskilt allvarlig. Det är dock mycket svårt och tidskrävande att bli av med den, men med en behandling som sätts in snabbt, är effektiv och genomförs korrekt lämnas vanligtvis inga efterverkningar. Det kan dock förekomma sekundära bakteriella infektioner som orsakar feber och vätskande sår, vilket kan leda till att kattens allmäntillstånd försämras.

Diagnos av ringorm

Även om lesionerna är ganska karakteristiska är det alltid bäst att få diagnosen bekräftad av din veterinär så snart som möjligt. Veterinären genomför först en allmän klinisk undersökning och sedan en dermatologisk undersökning genom att studera lesionerna närmare.

För att med säkerhet bekräfta misstanken om ringorm kan man även utföra kompletterande undersökningar såsom:

• en undersökning av päls och hud med Woods lampa: denna sprider ultraviolett ljus, och de områden som är infekterade av svampen lyser gröna (men falska negativa resultat är vanliga!)
• en observation av hårstrån direkt i mikroskop: de ser då ut att vara förtärda och omgivna av en hylsa av sporer
• en biopsi: om lesionerna har en atypisk form
• ett hudprov: detta tas främst genom att man skrapar lesionen lätt med en pinne eller genom ett "tejp-test". Detta möjliggör en första direktundersökning av svampen i mikroskop, följt av en odling på ett specialiserat laboratorium för att identifiera den.

Även om odling tar tid (det tar cirka två veckor) är det ett nödvändigt steg för att ställa en säker diagnos och sätta in rätt behandling, då denna kan vara både tidskrävande och kostsam.

Hur behandlar man ringorm hos katt?

Som namnet antyder är behandlingen av ringorm tidskrävande: den kan pågå i en till två månader och kräver olika typer av insatser.

Lokal behandling på huden

Först och främst inleds lokal behandling av huden, främst genom applicering av krämer, lotioner och svampdödande schampon på de kala områdena. Målet är att dämpa och minska inflammationen, lindra lesionerna och främja hårväxt. Om de kala områdena är mycket utbredda eller många, kan salvan appliceras över hela kroppen med hjälp av en svamp. Vid lindriga fall eller mycket lokaliserade lesioner kan den lokala behandlingen vara tillräcklig.

Svampdödande tabletter

Den andra behandlingsformen är systemisk och består av daglig administrering av svampdödande tabletter via munnen.

Slutligen bör en hygienisk behandling genomföras genom att sanera omgivningen så mycket som möjligt. Eftersom svampen är mycket motståndskraftig i miljön måste man noga tvätta alla textilier och sovplatser (kuddar, mattor, lakan, filtar...) och sterilisera kattens halsband och trimningsverktyg i kokande vatten. Noggrann dammsugning rekommenderas starkt (var noga med att tömma och kasta påsen omedelbart efteråt), kombinerat med rengöring av golv och ytor med desinficerande medel. Vid kraftiga återfall kan man i sista hand använda antiparasitära sprayer eller röktabletter för miljön.

Det är viktigt att notera att om det finns andra djur i hushållet måste även de behandlas, även om de inte visar några symtom (eftersom de kan vara asymtomatiska bärare, som nämnts tidigare). Dessutom är det bäst att undvika att röra vid katten så mycket som möjligt och att tvätta händerna noggrant efter hantering för att undvika att du själv drabbas. Vid egna hudbesvär rekommenderas att du bokar en tid hos din vårdcentral eller en hudläkare.

Hur vet man om behandlingen har fungerat?

Innan behandlingen avslutas bör man återvända till veterinären för att ta ett nytt hudprov med fjorton dagars mellanrum: man genomför då två nya laboratorieodlingar. Om dessa är negativa anses ringormen vara helt utrotad och behandlingen kan avslutas. Att lesionerna försvinner är i sig inte tillräckligt för att fastställa att djuret är botat, eftersom svampen fortfarande kan finnas kvar på huden. Detta protokoll måste tillämpas på alla djur i hemmet.

Hur förebygger man ringorm hos katt?

I dagsläget finns ingen behandling tillgänglig för att förebygga ringorm. Så vad kan man göra? Den bästa lösningen just nu vilar på övervakning av kattens hälsa, genom en anpassad kost, god hygien och lämplig fysisk motion för att undvika att immunförsvaret försvagas.

Sammanfattningsvis är ringorm en svampinfektion i huden med en ganska god prognos, som kännetecknas av cirkulära kala områden. Den är dock mycket svår att utrota eftersom den kräver lång och tidskrävande behandling, och det finns en risk för smitta till människor. Tveka därför inte att kontakta din veterinär vid minsta misstanke!

Apolline DEBRUYNE - ProVéto Junior Conseil