11 frågor om tarmparasiter hos hund eller katt

Inom veterinärmedicin kallas parasiterande maskar för helminter. Det finns två stora familjer av tarmmaskar som kan drabba din hund eller katt: plattmaskar (Plathelminthes) och rundmaskar (Nemathelminthes). Beroende på art kan dessa maskar bosätta sig i olika organ hos våra husdjur: tarmar, lungor och mer sällan hjärta, artärer, hjärna och ögon. Här fokuserar vi på de vanligaste parasiterna hos våra hundar och katter, nämligen tarmmaskar. Dessa koloniserar värdens matsmältningssystem och försvagar den genom att konsumera en stor del av födan. Du måste därför bli av med dem för djurets bästa men också för din egen del, eftersom dessa parasiter under vissa omständigheter kan smitta människor.

Vilka tarmmaskar kan infektera min hund eller katt?

Olika arter av tarmmaskar kan infektera dina husdjur.

Spolmaskar är rundmaskar som är ganska långa (de sägs ha formen av "spagetti"). De två huvudarterna är Toxocara cati hos katter och Toxocara canis hos hundar.

Det finns flera arter av plattmaskar som kan kolonisera våra djurs tarmar: bandmaskar (Dipylidium caninum, Taenia pisiformis) samt dvärgbandmaskar (Echinococcus granulosus, Echinococcus multilocularis). De första är stora till storleken medan de senare är mycket mindre och vissa av dem betydligt farligare.

Hakmaskar, som är rundmaskar, kan också infektera mag-tarmkanalen hos hundar och katter (Ancylostoma caninum hos hund, Ancylostoma tubaeforme hos katt och Uncinaria stenocephala främst hos hund och ibland hos katt).

Piskmaskar, en annan typ av rundmask, kan också parasitera på våra husdjur. Endast arten Trichuris vulpis förekommer i Europa och parasiterar företrädesvis på hundar, även om katter ibland kan drabbas också.

Hur kan mitt djur få tarmmask?

Plattmaskar kräver en mellanvärd för att utvecklas till larvform, samt en slutvärd där de vuxna maskarna lever. Hundar och katter är slutvärdar och blir smittade genom att äta mellanvärdar eller åtminstone vissa av deras organ. Till exempel smittas hundar och katter genom att äta loppor som bär på Dipylidium caninum (genom att slicka eller bita sig för att klia sig). För Echinococcus multilocularis och Taenia pisiformis är mellanvärdarna gnagare, och för Echinococcus granulosus är det får.

Infektion av spolmaskar, piskmaskar och hakmaskar sker genom intag av ägg eller larver. Dessa finns i kontaminerade miljöer (smutsig jord, avföring från infekterade djur). Djuret kan också parasiteras genom att slicka pälsen på en infekterad artfrände eller genom att äta ett infekterat byte. Larver kan överföras från modern till fostret under dräktigheten eller från modern till den nyfödda under digivningen.

Hur vet jag om mitt djur har mask?

Tecknen på förekomst av tarmmask hos våra husdjur är generellt likartade oavsett parasitart: avmagring, matt päls, diarré (ibland med blod), kräkningar, slickande runt analområdet, slädbeteende (hunden kliar bakkroppen genom att dra rumpan mot marken), uppsvälld mage. Vissa arter kan vandra till andra organ och därmed orsaka andra symtom. Vandring av spolmaskar till lungorna är relativt vanligt och kan yttra sig i hosta. Vissa tecken kan tyda på specifika arter (till exempel är slädbeteende vanligt vid infektion med Dipylidium caninum), men det är inte möjligt att diagnostisera exakt vilken art som är närvarande enbart genom observation av kliniska tecken. Man kan se vissa maskar i avföringen (särskilt Dipylidium caninum och spolmaskar) men många är för små för att upptäckas. Det går att göra en koproskopi (mikroskopisk undersökning av avföring) för att få veta exakt vilka parasiter som finns.

Om mitt djur har mask, hur blir jag av med dem?

För att bli av med tarmmaskar måste du använda avmaskningsmedel som dödar dessa parasiter. Många lösningar är bredverkande och angriper de flesta arter, men det finns även produkter specialiserade för vissa typer av mask.

Man bör generellt avmaska katter och hundar var tredje månad när de är vuxna. Du bör avmaska valpar och kattungar varannan vecka från två veckors ålder till två månader, och därefter en gång i månaden fram till sex månader. De exponeras nämligen av modern (via moderkakan under dräktigheten och sedan mjölken under digivningen), och är känsligare för maskar än vuxna djur.

Det finns olika former av produkter: spot-on-pipetter, tabletter och sirap. Du bör välja utifrån vad som är enklast att administrera till din följeslagare, då de aktiva substanserna generellt är desamma.

Avmaskningsmedlen dödar ägg, larver och vuxna maskar som finns hos ditt djur men har ingen långtidsverkande effekt. Det är därför du måste upprepa behandlingen regelbundet, för att undvika en alltför stor parasitförökning.

Om mitt djur har mask, måste jag behandla mitt hem?

Ägg och larver kan hamna i hemmet, så det är viktigt att försöka hålla djurens miljö så hälsosam som möjligt. Det finns inga produkter att spraya i hemmet för att döda maskar, men man bör hålla miljön ren genom att tvätta kuddar och tyger som djuren ofta ligger på, dammsuga, rengöra golven och plocka upp djurens avföring.

Hur förebygger jag angrepp av tarmmask?

Det finns inga förebyggande produkter som förhindrar infektion av maskar. Du måste därför avmaska regelbundet och hålla miljön ren.

Dessutom, som vi sett, bör du behandla mot loppor för att förhindra att de överför Dipylidium caninum. Det finns många behandlingar mot loppor för katt eller hund (spot-on-pipetter, halsband, sprayer...) mot dessa yttre parasiter.

Kan jag använda samma produkter till min hund och min katt?

Det är viktigt att välja produkter anpassade för djurets art och vikt, annars kan det vara farligt eller ineffektivt.

Vissa avmaskningsmedel för hundar är inte bra för alla raser. Vissa raser (Collie, Shetland Sheepdog, Border Collie, Australian Shepherd med flera) bär på en gen, MDR-1-genen, och vissa avmaskningsmedel är giftiga för individer som bär på den.

Var köper jag avmaskningsmedel?

Vissa avmaskningsmedel är endast receptbelagda. Dessa kan erhållas på veterinärklinik och apotek mot uppvisande av recept. Det finns även många receptfria produkter på apotek, veterinärkliniker och i stora varuhus.

Vilka är riskerna för mitt djur om det har tarmmask?

Risken varierar beroende på vilken maskart som infekterar ditt djur.

Hos vuxna hundar och katter är infektion av spolmaskar generellt inte farlig, men den kan vara det hos valpar och kattungar. Förutom de symtom som beskrivits ovan kan spolmaskar orsaka hämmad tillväxt, och om de blir för många kan de täppa till en del av tarmen och orsaka stopp (occlusion) och ibland till och med tarmperforation.

Dipylidium caninum är inte farlig och orsakar främst klåda vid anus.

De flesta bandmaskar som kan parasitera hundar och katter (som Taenia pisiformis) orsakar få symtom.

Hos hundar och katter orsakar tarmlevande dvärgbandmaskar oftast få eller inga symtom.

Hakmaskar orsakar främst betydande matsmältningsproblem och kan åtföljas av respiratoriska tecken om parasiterna vandrar till lungorna. Dessa sjukdomar är sällan allvarliga om de behandlas snabbt.

Piskmasksinfektioner är godartade om symtomen endast är matsmältningsrelaterade. Om matsmältningsbesvären åtföljs av anemi kan de däremot vara allvarligare.

Kan jag få tarmmask från mitt djur? Utgör deras närvaro hos mitt djur en risk för mig?

En stor del av våra husdjurs tarmmaskar kan smitta människor: infektioner av tarmmaskar är för det mesta zoonoser (det vill säga sjukdomar som kan överföras från djur till människa och vice versa). Smittan sker när människan får i sig larver eller ägg från dessa maskar. Man kan till exempel tänka på barn som sätter händerna i munnen efter att ha klappat ett infekterat djur.

Hos en frisk vuxen är spolmaskar sällan allvarliga, de orsakar bara lite feber och trötthet. Hos barn och personer med nedsatt immunförsvar kan tecknen däremot vara kraftigare och åtföljas av påverkan på lever, ögon eller hjärna.

Dipylidium caninum är inte farlig för människor.

De flesta bandmaskar som kan parasitera våra husdjur är inte smittsamma för människor.

Hos människan kan dvärgbandmaskar, särskilt Echinococcus granulosus, vara mycket allvarliga. Larverna kan tränga in i inre vävnader och bilda cystor som trycker på dem. Larver av Echinococcus multilocularis sätter sig i levern och orsakar en sjukdom som kallas alveolär echinokockos. Denna sjukdom kan vara dödlig och är svår att behandla. Larver av Echinococcus granulosus sätter sig ofta i levern och lungorna, och ibland i ögonen och hjärnan. Denna sjukdom kallas hydatidos. Även denna sjukdom kan vara dödlig och är svår att bota.

Hakmasksinfektioner och piskmasksinfektioner är inte zoonoser.

Är antiparasitmedel farliga för oss?

Det rekommenderas att noga följa rekommendationerna i bipacksedeln för antiparasitmedel för hund. Man bör undvika att röra vid appliceringsställen för spot-on-pipetter och tvätta händerna noga efter hantering av dessa produkter. Tabletter kräver inga särskilda försiktighetsåtgärder vid administrering, de bör helt enkelt förvaras utom räckhåll för barn för att undvika oavsiktligt förtäring.

Juliette Orléan, ProVéto Junior Conseil