Allt om loppor: hund, katt, fåglar, iller, människa

Loppor är en mardröm för många hund- och kattägare. Misstänker du att de finns? Ingen panik, den här artikeln förklarar allt: vilka hälsorisker de medför, hur man bekräftar deras närvaro, men framför allt hur du blir av med dem!

Vad är en loppa?

Loppor är insekter som tillhör ordningen loppor (Siphonaptera). Hittills har inte mindre än 2 500 arter beskrivits, även om den art som i de allra flesta fall infekterar våra husdjur är Ctenocephalides felis (även kallad "kattloppa"). Andra arter kan också ofta förekomma, såsom Ctenocephalides canis, Pulex irritans, Archeopsylla erinace...

Loppans anatomi och morfologi

Loppor är mellan 1,5 och 3,3 millimeter långa och har en brunaktig färg. De har en platt kropp som gör att de lätt kan röra sig mellan hår och fjädrar, samt ett tjockt och hårt skal. Detta skal, även kallat exoskelett, består av kitin, en mycket motståndskraftig polysackarid. Det är dessutom uppdelat i flera plattor, skleriter, vilket ger flexibilitet och rörlighet åt helheten. De är grupperade i tre huvuddelar: huvud, bröstkorg (som består av tre segment där varje par ben är fäst) och bakkropp. Förutom att spela en huvudroll som skydd mot stötar och krosskador, har skalet många andra funktioner: kamouflage, stöd, ömsning, reglering av hydrering...

Loppor saknar vingar, men är istället utrustade med långa och muskulösa bakben. Dessa ger dem förmågan att hoppa långa sträckor (upp till 30 cm högt och 1 meter långt!) och att hoppa från en värd till en annan. De består av resilin, ett elastiskt protein som fungerar som en fjäder genom att lagra energi vid muskelkontraktion innan den släpps ut brutalt vid hoppet. Benens yttersta del är också försedd med taggar som gör att de kan haka fast i värden.

Loppan, en blodsugande insekt

Slutligen kännetecknas loppor av sin munapparat som är formad som ett stick- och sugverktyg. Denna gör det inte bara möjligt att suga i sig det blod de livnär sig på, utan även att injicera antikoagulerande saliv som håller blodet flytande under hela loppans måltid.

Profilvy: Loppor är utrustade med ett exoskelett uppdelat i skleriter. Ett långt par bakben gör att de kan förflytta sig över långa avstånd genom att hoppa.

Loppors livsmiljö och levnadssätt

Loppor klassificeras som ektoparasiter, vilket innebär att de är yttre parasiter som lever på ytan av levande varelser. De kan infektera en lång lista av däggdjur (människa, hund, katt, gnagare, idisslare, iller, råtta, mus...) men också vissa fågelarter.

Loppor håller till i pälsen (eller fjädrarna), djupt in och skyddat från ljus, där det är varmt och fuktigt. De kan dock även leva i omgivningen (sovplatser, parkett, mattor, springor...), i form av larver eller ägg.

Den vuxna loppan är blodsugande, vilket innebär att den livnär sig på sin värds blod, medan den i larvstadiet snarare livnär sig på organiskt avfall eller vuxna loppors avföring.

Livscykel

En vuxen loppa kan, när den väl har etablerat sig och ätit, lägga upp till 50 ägg om dagen. Dessa ägg kläcks snabbt (efter tre till fem dagar) och ger upphov till en larv. Efter flera på varandra följande ömsningar bygger larven en kokong för att gå in i puppstadiet, som i sin tur förvandlas till en vuxen loppa. Det kan alltså ta upp till ett år att hitta en ny värd att etablera sig på för att fullborda cykeln. Man brukar därför säga att för varje loppa som hittas på ditt djur finns det ett hundratal i omgivningen...

Loppor och hälsorisker

Loppor medför många hälsorisker.

Först och främst kan de orsaka allergier och i vissa fall leda till dermatit (eller loppallergidermatit, även kallat DAPP), det vill säga en inflammation i hudens ytliga lager. Detta kan resultera i klåda, rodnad, svullnad...

Dessutom kan loppor vara orsaken till anemi, ett lågt hemoglobinvärde i blodet, särskilt om djuret är ungt eller gammalt, eller om det redan lider av vissa hälsoproblem. Lopporna är nämligen många och behöver mycket blod för att livnära sig...

Slutligen är loppor bärare av många sjukdomar eftersom de rör sig mellan olika värdar genom att suga deras blod. De kan till exempel överföra virus som murint tyfus och bakterier som de för pest eller tularemi. När de sväljs av djuret (särskilt när det slickar och putsar sig), kan de också orsaka parasitinfektioner. Detta är till exempel fallet när loppan själv bär på en annan parasit, såsom Dipylidium Caninum (även kallad bandmask) som orsakar bandmask och matsmältningsproblem.

Har min hund eller katt loppor?

Detta är en ganska återkommande fråga, som inte alltid är lätt att besvara.

Om ditt djur är infekterat kommer det oftast att börja med att putsa sig oftare, genom att slicka sig mycket, ibland tvångsmässigt, tills man ibland kan se lesioner eller hårlösa områden (alopeci).

Det finns också en risk att djuret drabbas av en allergisk reaktion: det går då att observera att djuret kliar sig mycket eller till och med febrilt, och man kan märka rodnad i pälsen. Detta är dock inte systematiskt och vissa djur, trots att de är infekterade, kliar sig inte nödvändigtvis.

Kamma ditt djur för att bekräfta förekomst av loppor

Ett av de bästa sätten att bekräfta förekomsten av loppor är att borsta din följeslagare med hjälp av en fintandad kam: om djuret är infekterat går det att se små svarta komma-tecken som fastnat i borsten. Dessa små svarta rester är i själva verket loppavföring!

Din hund eller katt kan också verka irriterad och obekväm. Dessutom, om ditt djur har loppor, är det mycket troligt att det inte är den enda som blir biten! Om du märker att dina andra djur uppvisar samma symptom eller om du själv har små utslag på anklarna eller smalbenen, är det starkt misstänkt för loppor.

Behandling: hur blir man av med loppor?

Allmänna råd

Loppor är kända för att vara svåra att utrota. Lyckligtvis, ingen panik! Det finns många sätt att behandla loppor hos våra följeslagare, särskilt genom användning av loppmedel för hundar. Man måste dock vara vaksam eftersom alla behandlingar inte är anpassade, och ett felaktigt använt antiparasitmedel kan visa sig vara giftigt. Om du misstänker loppor är det nödvändigt att rådfråga din veterinär så att denne kan bekräfta diagnosen och föreskriva lämplig behandling.

• Vissa behandlingar beror i första hand på djurarten: ge aldrig ett antiparasitmedel för hund till en katt, och vice versa. Man måste därför vara försiktig om båda arterna lever under samma tak: till exempel bör man undvika att ge ett loppmedel baserat på permetrin till en hund om den lever tillsammans med en katt.
• Sedan kommer ålder och vikt också att avgöra behandlingen: det finns loppmedel som är särskilt utformade för valpar och kattungar, eftersom behandlingar för vuxna inte är anpassade för unga djur.
• Man måste också vara mycket vaksam på hur behandlingen administreras: det är avgörande att respektera doseringen, administreringsfrekvensen och de angivna rekommendationerna.
• Loppmedel kan vara av två typer: insektsavvisande (som driver bort insekter) och insektsbekämpande (som dödar dem). De är ofta baserade på olika ämnen, naturliga (pepparmynta, eteriska oljor...) eller kemiska (såsom pyretriner, pyretroider eller imidakloprid, som syftar till att påverka loppornas nervsystem).
• Det finns slutligen två administreringssätt: oralt eller utvärtes. Behandlingen ska appliceras på det infekterade djuret, men även på andra eventuella djur som lever i huset, i förebyggande syfte.

Orala behandlingar

Orala behandlingar sker genom administrering av antiparasitära tabletter som sväljs. Dessa är läkemedel: den aktiva substansen går ut i djurets blod och dödar lopporna när de biter det. De verkar snabbt och påverkas inte av bad, vilket gör dem intressanta om djuret badas regelbundet. Som alla läkemedel måste de vara anpassade till art och vikt, och biverkningar kan förekomma: läs bipacksedeln och fråga din veterinär om råd. Var dock försiktig med vitlök, som ibland presenteras som ett naturligt loppmedel: det har ingen bevisad effekt mot loppor och det är giftigt för hundar och katter, eftersom det förstör deras röda blodkroppar. Ge dem aldrig det.

Utvärtes behandlingar

Utvärtes behandlingar inkluderar å andra sidan många varianter. Det finns spray, halsband, pipetter, pulver och loppschampon för att bekämpa loppor, både för hund och katt.

• Spray är produkten som bör prioriteras vid loppangrepp, eftersom den erbjuder en snabb effekt. Som motvikt måste man applicera den regelbundet (till skillnad från pipetter och halsband) eftersom dess verkanstid är mer begränsad. Det räcker helt enkelt att spraya din följeslagares päls över hela kroppen så att den tränger in väl och bildar en skyddande film på huden. Notera att den även gör det möjligt att behandla miljön.
• Lopp- och fästingpipetter för hundar, mycket effektiva och lätta att applicera, används även för att bekämpa myggor, fästingar och alla andra bitande insekter. De används mer i förebyggande syfte. De appliceras i nackens bas: med hjälp av hudens sebum sprids den aktiva produkten och täcker din följeslagares päls. Det rekommenderas att använda den ungefär två dagar efter ett loppschampo.
• Antiparasitära halsband för hundar har fördelen att erbjuda ett komplett och långvarigt skydd mot loppor. Liksom pipetter används de ofta i förebyggande syfte, då den aktiva produkten sprids i epidermis ytliga lager. Det rekommenderas att använda dem från våren, så att din hund eller katt är väl skyddad under loppsäsongen på sommaren.

Lopphalsbandet: en effektiv behandling

• Slutligen finns det även antiparasitära puder. Dessa är visserligen billigare, men de utgör en behandling som är svårare att genomföra (särskilt på en hund av stor storlek!). Det går ut på att pudra hela din hunds eller katts kropp och borsta mot håren för att produkten ska appliceras ordentligt.
• Loppschampon rekommenderas också, i kombination med andra typer av behandlingar och som ett komplement till dessa. Eftersom de har kortvarig effekt måste de användas regelbundet, var första till tredje månad, för att gradvis eliminera lopporna från pälsen.

Behandling av boendemiljön

Eftersom loppor inte bara håller till i ditt djurs päls är det avgörande att rengöra miljön på djupet för att vara säker på att utrota dem helt och hållet och långsiktigt. Det är därför nödvändigt att rengöra alla textilier som potentiellt kan vara infekterade (särskilt ditt djurs sovplatser) i 60°C om möjligt. Insektssprayer är också till stor hjälp för övriga möbler, liksom en noggrann dammsugning av hela huset eller lägenheten (var noga med att kasta dammsugarpåsen direkt efteråt). I värsta fall finns även lopp-rökbomber tillgängliga (var dock noga med att evakuera familjen eller djuren före användning). Det står alltså klart att rengöring av boendemiljön är ett oumbärligt steg för att undvika återinfektion.

Hur förebygger man uppkomsten av loppor?

Det bör noteras att kampen mot loppor är svår och kräver stor noggrannhet och regelbundenhet, vilket är anledningen till att det i första hand är att föredra att begränsa deras uppkomst. Att förebygga loppor handlar först och främst om att regelbundet inspektera din hund eller katt för att säkerställa att de är fria från dem. Man ska alltså inte vänta tills man ser lopporna för att behandla dem. Som tidigare förklarats är en förebyggande behandling med hjälp av ett halsband eller en pipett, året runt och även för djur som sällan går ut, ett av de bästa sätten att förebygga uppkomsten av loppor.

FAQ om loppor

En bra rutin för rengöring av boendemiljön och effektiv dammsugning gör det också möjligt att kraftigt minska risken för angrepp.

Sammanfattningsvis kan loppor, trots att de är små, orsaka stort obehag, både för dig och ditt djur. Då dessa små blodsugande insekter innebär vissa hälsorisker är det viktigt att inte låta dem föröka sig och att förebygga deras uppkomst så mycket som möjligt. Om de väl dyker upp är det nödvändigt att snabbt behandla både din följeslagare och dennes boendemiljö med hjälp av loppmedel.

Apolline DEBRUYNE - ProVéto Junior Conseil